Capoeira är en afrobrasiliansk
kulturtradition och kampkonst
[1] med inslag av
musik,
sång,
dans och
filosofi som utvecklades av afrikanska
slavar i
Brasilien[2] . Dess centrum är beläget i
Salvador de Bahia, som en gång var Brasiliens huvudstad. Enligt sägnen utvecklades capoeira ur traditionella afrikanska kamparter som slavarna maskerade i form av dans, då de var förbjudna att utöva och träna dem. Själva kampdansen karaktäriseras av konstant rörelse, svepande och cirklande slag och sparkar, med mycket handstående, volter och hjulningar. Den dansas till musik av ett
bateria en liten "slagverksorkester" där enkla instrument används. Instrumentens antal kan variera beroende på tillfälle och vilken stil som spelas, men det viktigaste instrumentet som alltid ingår är
berimbau - ett enkelt ensträngat instrument som kan liknas vid en pilbåge. Oftast finns även
atabaque - trumma, och
pandeiro - tamburin med. Instrumenten ackompanjeras av sång och i vissa fall handklappningar.
Eftersom capoeira utvecklades bland de absolut lägsta i samhället finns få bevarade historiska källor om dess uppkomst och tidiga historia. Till och med ordets
etymologi är omstridd. Det skulle kunna härledas från det portugisiska ordet capão som betyder "capon," eller kastrerad tupp, och kunde innebära att stilen liknar en tuppfäktning. Enligt K. Kia Bunseki Fu-Kiau, professor i kongolesiska språk kan "capoeira" även härledas från kipura som beskriver en tupps rörelser i strid. Carlos Eugenio, professor i Afro-Brasiliansk kultur hävdar att namnet kommer från en stor rund korg, capa som vanligtvis bärs på huvudet av slavar. Andra föreslår att termen kommer från Tupi-Guarani-orden kaá (blad, växt) och puéra (markör för perfekt), och skulle då betyda "tidigare en skog". Detta kan finna stöd i att skogsområden med djup djungelvegetation där slavarna brukade gömma efter att de slagit sig fria från sina herrar sig ska ha kallats för "capoeiras".
[3] Bland andra Grupo Capoeira Angola Pelourinho tror att capoeira är en utveckling av den afrikanska ritualen N´golo, zebrornas dans.
[4]Vad man vet är dock att när portugiserna började kolonialisera Brasilien under 1500-talet skeppade de slavar från
Afrika för att använda som arbetskraft i det nya landet, eftersom ursprungsbefolkningen snabbt dukade under av olika epidemier som européerna bar med sig. Slavarna som skeppades i den portugisiska traden kom främst från tre afrikanska stammar: Yoruba och Dahomenska från Sudan och Bantu-stammarna från dagens Angola, Kongo och Moçambique.
[5]En av de första nedtecknade beskrivningarna av Capoeira härstammar från 1800-talet då en läkare och historiker vid namn Melo de Morais Filho som dokumenterade Brasiliens folkliga traditioner beskrev något som liknar Capoeira. 1825 avbildade den tyske målaren
Johann Moritz Rugendas Capoeira i sitt verk Voyage Pittoresque dans le Brésil - "En pittoresk resa i Brasilien" en bild med namnet "Capoeira, eller Krigets Dans" vilket kan ge stöd åt tolkningar som menar att Capoeiran i första hand utvecklades som en dans och inte som krigsform.
Andra teorier gör gällande att Capoeiran var slavarnas sätt att förbereda sig för uppror mot sina herrar, som till exempel detta citat av Augusto Ferreira: "Capoeira föddes ur ett brinnande begär för frihet. Enbart genom dessa mäns ansträngningar kunde slavarna fria sig själva, och återvända tillbaka till den frihet som de hade berövats i deras eget land"
Under århundradena lyckades iallafall många slavar fly om det nu var med eller utan Capoeirans hjälp, och de slog sig samman i sk.
Quilombos, fria samhällen som låg svårtillgängligt i djungeln, där Capoeiran fortsatte att praktiseras och utvecklas. Men när slaveriet avskaffades 1888 föll många slavar ner i fattigdom och utanförskap. Många före detta slavar flyttade in till städerna, där Capoeiran, flyttad från sitt kulturella sammanhang degenererade till blodiga gäng- och gatustrider. De som tidigare med hjälp av capoeiran kämpat för frihet, tog nu till den för att överleva för dagen. Capoeira blev förknippat med kriminalitet och gatuslagsmål och förbjöds. Även andra kulturformer med rötter i Afrika förbjöds trots att slaveriet avskaffats. Det var till och med förbjudet att känna till capoeirans existens, men trots detta fortsatte Capoeira att utövas i hemlighet av ett fåtal mästare. För att skydda sig mot polisen använde sig capoeristerna av smeknamn, sk apelidos, en tradition som än i dag lever kvar i Capoeiran.
